Case Perniö

Det verkliga eldprovet för de automatiska inklinometrarna var ett kollapstest som utfördes i Bjärnå.

Det verkliga eldprovet för de automatiska inklinometrarna var ett kollapstest som utfördes i Bjärnå. Där användes nio automatiska mätinstrument för lateral förskjutning som levererats av FinMeas.

TTU och Banförvaltningscentralen (nuförtiden Trafikverkets järnvägsavdelning) genomförde ett fullskala skredexperiment på en järnvägsbank i Bjärnå, Salo i Oktober 2009.

En låg järnvägsbank byggdes på lera, på plats av en gammal, avlagd stickspår. På banken placerades fyra 12 m långa bjälklag som simulerade korta vagnar med boggier. På bjälklagen placerades modifierade containrar som gradvis lastades med sand.

Mätinstrument mätte upp förskjutningar före den kollapsen

Försöksområdet instrumenterades omfattande. I området placerades 40 portrycksensorer, 9 inklinometer, två robotiska takymetrar som övervakte 27 prismor, 9 jordtrycksensorer, tre sättningslangar och 76 mätningspipor för glidytans läge. Dessutom vägde man containrars vikt med töjningsgivare och mätte deras lutningsvinklar med accelerationssensorer. Mättning av terrängmodeller gjordes med lasersvepning. Kollapstestet pågick i cirka ett dygn. Under denna tid lastades en betydande övervikt i vagnarna.    Alla mätinstrument mätte upp förskjutningar redan före den egentliga kollapsen. I en normal situation varnar larmsystemet genast när rörelserna börjar, och då har man tillräckligt med tid för att trygga säkerheten. Efter kollapsen uppgick de laterala förskjutningarna till cirka en meter. Alla mätinstrument var i felfritt skick även efter detta.    Se Tammerfors tekniska universitets video om testet.

Källan: Trafikverkets järnvägsavdelning